Idag en solig varm dag och jag tänkte njuta av lugnet och tystnaden ute på gräset i trädskuggan. Då startade grannen sin gräsklippare och körde ihärdigt vilket medförde ett ganska kraftigt motorljud under lång tid. Först blev jag lite irriterad och hoppades att han skulle sluta snart så det skulle bli tyst. Men ”oljudet” fortsatte och jag försökte ändå vila genom att blunda och känna hur bekvämt jag låg på filten på gräset. Jag tänkte att jag ändå ville njuta av den här stunden jag hade och inte störas av ljud jag ändå inte kunde påverka. Då plötsligt upptäckte jag att gräsklipparljudet var ganska trevligt! När jag blundade ”såg” jag vilka bilder som följde med ljudet, och de var positiva med sommardagar och vackert väder. Bilderna och minnena var så positiva att jag till och med började njuta av gräsklipparens motorljud så jag slutade längta efter tystnaden.
Det blev en skön och njutbar vila fast jag först inte trodde det. Kanske behöver inte verkligheten vara så ”njutbar” eller på ett särskilt sätt för att vi ska kunna njuta? Kanske går det att njuta av det som är om man inbjuder sig att vila istället för att göra motstånd, irritera sig på det som man upplever som störande?
augusti 9, 2007 kl 5:55 e m |
Jag tror du har helt rätt om än utmaningen, speciellt i början av övendet, kan kännas övermäktig.
augusti 10, 2007 kl 11:06 f m |
Men om det känns övermäktigt, kan man inte ändå se tanken som en möjlighet?
Att t. ex tänka något liknande som citatet av Thich Nhat Hanh: ”Det finns ingen väg till lugnet, lugnet är vägen” för att det inger hopp om att det är möjligt? Och att det är möjligt redan nu?
Då borde man också kunna tänka att det inte finns nån väg till att njuta, att njuta är vägen. Eller?
Om man ständigt tänker att det där fixar jag inte nu, jag måste öva mer först, så kanske man också skjuter det framför sig och tror att lugn och vila och möjligheter att njuta kommer först när man uppnått nåt särskilt i livet i framtiden och är inte risken då att man aldrig kommer dit? Att man ständigt hittar nya saker som måste ordnas först?
augusti 10, 2007 kl 12:38 e m |
Jag tror du har helt rätt!