När jag först tänkte börja skriva funderade jag på namnet ”Vilan” för att vila är viktigt i mitt liv och troligen i andras liv också. När det namnet redan var upptaget blev jag först besviken men kom att tänka på varför jag uppskattar vila och varför jag försöker finna en vila i allt jag gör. Vila är ju inget mål i sig, tänkte jag då, även om jag tror vila behövs för återhämtning och för att man ska fungera som människa utan att bli för uttröttad, utbränd, stressad, irriterad eller få belastningsskador eller vad nu bristande vila kan leda till.
Jag kom på att jag ser vila som en förutsättning för att kunna njuta av livet. Hur ska man kunna njuta om man ständigt är fylld med krav på allt som måste göras? Och vad är det för vits att leva om man inte njuter av att leva?
Njuter av att skriva nu och hur jag sitter i stolen men ska ut och njuta av havsvattnets svalka en stund. Ser fram emot fortsatt diskussion och hoppas på kommentarer.
Lena Andersson
”Njuta”, leg. sjukgymnast, Taijiquanlärare, fyrabarnsmamma mm
augusti 8, 2007 kl 6:13 e m
Härlig inledning! Tror du har hltt rätt i att vila och njuta är viktiga delar av livet. Om man skulle vända på kakan, dvs att lägga krutet på, eller helt enkelt bara inbjuda det onjutbara, jag då behöver man nog inte tvivla mer. Kanske det dock kan vara så att många av oss inte riktigt vet hur vilan och njutandet ska få sin konstruktiva klädnad, men det kan ju stimulera till erfarehetsutbyte. Kanske kan man tänka sig att inbjuda sig att vila och njuta under sitt görande, skivande eller vad man än gör?.
augusti 8, 2007 kl 9:06 e m
Njuter av ditt språk. Det är så mjukt, så kvinnligt. Språkets mjuka kurvor är så spännande att följa hur tankar och resonemang leder fram till en klar och enkel slutsats. Det är klart att vilan är en förutsättning för att kunna njuta av att göra något, vad än man gör. Kanske till och med njuter av att vila, dvs göra ingenting. Wuwei eller som italienarna säger: la dolce far niente.
Ser fram emot mer.
augusti 10, 2007 kl 12:01 e m
Tack för de uppmuntrande orden!
Att skriva så stödjande och fint sprider goda cirklar tror jag. Jag fick positiv energi som medförde att jag kunde vara mer positiv mot andra i min omgivning och på så sätt sprida den positiva energin vidare.
Tror på det Myor nämner, att förutom att njuta av det man gör även njuta av att vila, av att göra ingenting. För mig känns det som den största vilan, att vila i att vara istället för att ständigt göra. Undrar om det finns en möjlighet att uppleva den vilan i sitt görande, så att man får en känsla av att vara även om man samtidigt gör en massa saker? Att inte vilan är något som kommer sen, först efter att man gjort det man skulle?
Låter spännande som Grundningsmannen säger, att man kan inbjuda det onjutbara. Har försökt det ibland när jag övar Taiji Quan med att konkret inbjuda smärtan i lårbensmusklerna och t o m inbjuda mig att njuta av den men för det mesta klarar jag ändå inte av att fokusera konstruktivt när smärtan ökar. Någon gång har känslan av att inbjuda smärtan hjälpt mig att vila och inte ”ätas upp” av smärtan men mycket övande återstår för mig på det området.
Men jag tror på att inbjuda sig att vila och njuta oavsett vad man gör.
Även om det inte fungerar fullt ut i alla situationer, så kanske de blir mer uthärdliga än om man inte prövade att göra det?