Fortsätter på min fråga om det går att vila under en ”stressig” arbetsdag mitt under arbetet eller om man behöver pauser. Jag tror man behöver ta pauser för reflexion under dagen. Men jag tror inte att pauser är en garanti för att man ska känna sig utvilad efter arbetet och inte ta med sig arbete hem eller undvika få ont i nacke-axlar. Jag tror man kan behöva finna sätt att vila även mitt under arbetet för att inte fyllas på med inre stress.
Att vara snäll med sig själv och respektera sig själv och sina gränser innebär för mig bl a att skydda sig själv från överbelastning, t.ex från krav utifrån eller egna krav. Att ta ansvar för att hålla sitt mentala rum någorlunda tomt och inte låta det fyllas på med inre stress. Att försöka undvika att bära med sig olösta problem och inte låta sin energi upptas av att ständigt tänka på allt ogjort arbete.
Det handlar också om att skydda sin kropp från överbelastning. Många tänker nog att det inte är något problem när fysiskt tunga jobb inte längre är så vanliga men de flesta av oss överbelastar våra kroppar ständigt genom att sitta, stå och gå i alltför låsta och spända hållnings- och rörelsemönster. Detta medför i sin tur en högre generell stressnivå för även om man inte känner att musklerna är onödigt spända så påverkas man av dem. (Dessutom leder förhöjd spänning under lång tid förr eller senare till värkproblem). Man skulle kunna säga att en del av känslan av att vara stressad är att man ”jagar” sig själv genom den förhöjda spänningen i kroppen.
Enligt min erfarenhet är det svårt att känna denna förhöjda spänning om den inte är så stark att den redan lett till smärta och värk. Jag som övat avspänning trodde själv att jag var ganska avspänd tills jag under en tredagars kurs med mycket grundningsövande upptäckte en för mig helt ny känsla av vila och avspänning. Då först förstod jag hur spänd jag varit innan fast jag inte trott det! Men skillnaden i vilonivå generellt blev stor, för mycket av min oro och stress var också borta vilket jag förvånades över (men också var glad för).
Jag tror att det är svårt att varsebli sina spänningar om man är spänd. Lättare att känna när spänningsnivån höjs från ett tillstånd av lägre spänningsnivå eller avspänt tillstånd. När man är avspänd är det också lättare att varsebli hur man använder sin kropp så att man inte fortsätter belasta den i ofysioligiska hållnings- och rörelsemönster. Även lättare att varsebli sådant som är utanför en själv.
Min erfarenhet är att jag lätt fylls av för mycket tänkande vilket minskar min varseblivning både inåt och utåt. Jag tror jag försöker hitta en balans mellan tänkande och varseblivning så inte tänkandet tillåts att ständigt dominera. När jag tänker för mycket höjs spänningarna i musklerna och jag glömmer att varsebli min kropp så jag belastar den fel utan att märka det. När jag flyttar fokus från tänkandet och problemen till att varsebli kroppen genom grundningsövande minskar både spänningsnivån i kroppen och mitt mentala rum töms och blir öppnare så jag kan vila.
Övande av grundning kan man göra var som helst och när som helst även under arbetet. Jag har funnit det nödvändigt för att behålla min balans, vila och förmåga att lyssna öppet vilket också underlättar möjligheten att se nya lösningar på de problem jag möter.
